Our time is now, wish u were here.

Hello!

De senaste dagarna har varit riktigt hektiska, först har jag jobbat 12-13 timmar, sen stressat hem eller direkt ut till nån klubb, festa hela natten för att sen nästa dag göra samma sak igen.
Men kul har det varit, oh ja.

Dimmig vecka har det defintift varit, men oh va kul. Varit ute och slirat och hängt här på hostlet. Lärt känna nya människor och sett nya saker.
Varje ny dag här är som ett äventyr, du vaknar upp med lite ågren och huvudvärk från gårdagen men ändå vill du bara gå upp och se vad som ska hända just denna dag.
Igår var vi på Koko, en förjävla stor klubb där dem spelade indie och electro. riktigt jävla bra klubb måste jag säga. Från och med nu ska vi dit varje fredag. Jag, Kristina, Matt och Bart dansade verkligen hela natten. lovely.

Ikväll ska vi till en klubb som heter Underworld, det är typ desamma som Koko fast det är mindre. Jag tror jag kommer älska det.
Snart ska jag göra mig redo att åka till Camden, för idag ska jag göra min piercing i nacken.skaskaska. sen ska jag möta Matt och vi ska väl börja dricka lite inför ikväll.

Jag har så mycket små saker jag vill berätta för er, jag mår så bra, ni förstår inte. Lycklig varje dag, inte som jag var hemma i Sverige. Visst har jag haft en dag här då jag bröt ihop men en ända av snart 1 månad. Det går inte ens att jämföra.
Just nu känns det som att jag ALDRIG kommer vilja åka tillbaka till Sverige igen.

Här är varenda person du träffar trevlig och hjälpsam, en svensk i Sverige bryr sig inte om en invandrare som har svårt att hitta boende/jobb. det är inte en kotte som bryr sig. Men här försöker alla hjälpa till så gott det går iaf.

Jag älskar det här lander (jaa, även fast det regnar då) jag börjar komma igång med engelskan ordentligt och allt kommer mer naturligt. Även fast jag vissa dagar då jag är riktigt ofokuserad inte fattar ett skit och bara nickar och säger yeess yees. Jag har tillomed börjat säga "of course love, sure darling"  ibland. och det känns fel att kalla någon för darling eller love när jag inte ens känner männskan men det är för att jag är för svensk ibland.
Alla som man träffar är så himla stolta över var dem kommer ifrån, men jag kan inte säga att jag är specielt stolt över att vara svensk.
Det man får höra när man säger att man är svensk är "Ohh, U have Ikea, and Abba..and the safe cars..Volvo"
MMM, visst. kul.

Fast det är tur för det aldrig någon som tror att vi är från Sverige, Kristina ser ju inte svensk ut och jag vet inte hur jag ser ut men hela världen tror att svenskar är blonda och blåögda. så vi är ganska säkra faktiskt.

Och både jag och Kristina har gått och kärat ner oss lite, efter TRE veckor. Kristina o paps håller varandra i handen och är söta och jag har hittat mannen jag ska gifta mig med. Dimitri, 25 år från St.Petersburg. Han är det finaste jag någonsin sett. Han har brunt lite rufsigt hår, världens största ögon óch mde mest fantastiska leende jag någonsin sett.
Jag rodnar varje gång han kollar på mig. mhmh. min man.

Nu blev det långt här, men vi mår som vi ska. kanske tillomed bättre. Vi kanske inte äter ordentligt och kanske festar lite för mycket men ni skulle se oss nu. För jag tror att alla ni där hemma, vänner och familj vet att iaf jag inte alltid har mått bra i Sverige, men så fort jag kommer ifrån mellanmjölkens land så känns hela jag så mycket bättre.

svammel svammel som vanligt.

Det är jättekul med frågor och hälsningar. mer sånt!

Saknar er.

Puss

(bloggen krånglar så det funkar inte att ladda upp bilder nu, gör det senare)