sus mi bit.
Bonjour!!!
För ett par dagar sen när jag hade alldeles för mycket tid till att tänka så började jag leka med tanken om hur länge jag kommer vara i London och hur mitt liv skulle se ut om jag stannade här för alltid.
Efter man har varit hemifrån ett tag så börjar man automatiskt känna efter om man faktiskt längtar hem eller inte och det slutar oftast i tårar. Och det bästa är att man aldrig är själv, de flesta man stöter på vet hur det känns att tänka tillbaka på gamla minnen hemifrån eller höra en låt som påminner om något eller någon som gör att man bara vill sätta sig på ett flygplan HEM igen.
Nu har jag varit här i 6 månader, När jag börjar plugga nästa höst 2010 så har jag varit här i 2 år. När jag är färdigutbildad blir det 4 år.
Det är samma år jag fyller 25 år.
Och när jag tänker på att jag, när jag är 25 år. TJUGOFEM JÄVLA ÅR, ska återvända till Sverige, lämna mitt liv som jag förmodligen byggt upp och börja om IGEN...
Är inte det magiskt?
Vissa saker stör mig dock otroligt mycket och jag har jättesvårt att hantera det.
Hur kan man bara förlora alla sina drömmar och ambitioner sådär? Var tog personligheten vägen? Varför bryr du dig inte längre?
Jag är rädd att jag har förlorat dig med.
Trodde aldrig det här om dig. Du var så stark. Du kanske är starkare än då, men du är inte densamma längre. Jag känner dig inte längre.
Ojuste, glömde att berätta om THE BIG OPENING!!!!!! I onsdags öppnade ju mitt älskade Wheatsheaf igen och det var fantastiskt att va tillbaka igen med Phoebe, Luke, Brett och Danny..min familj. Och alla stammisar som skriker från andra sidan rummet "JEEEEEN, CAN I HAVE ANOTHER DRINK PLEASE." Alla var så lyckliga. Att jobba med dina vänner och på andra sidan bardisken står resten av dina vänner, bra musik, alkohol. Det är som att vara på fest varje dag, fast du får betalt!
Jag har två skift kvar på Market Porter, men nästa vecka börjar jag jobba heltid igen..eller vad man nu kallar 55h/vecka. Ska bli så jävla skönt att komma hemifrån lite.
Jag kollar på lägenheter nu..jag kollar på rum, jag kollar på hus. Jag vet inte vad jag vill längre.
Kanske bäst att göra något själv för en gångs skull?
Annars är allt bra, mår fortfarande som en prinsessa, rätt lycklig. Ikväll vet jag icke vad vi ska göra. Kanske gå ut och dricka en förjävla massa öl och spela biljard. Det vore fint.
Ha en bra helg.
pus.
För ett par dagar sen när jag hade alldeles för mycket tid till att tänka så började jag leka med tanken om hur länge jag kommer vara i London och hur mitt liv skulle se ut om jag stannade här för alltid.
Efter man har varit hemifrån ett tag så börjar man automatiskt känna efter om man faktiskt längtar hem eller inte och det slutar oftast i tårar. Och det bästa är att man aldrig är själv, de flesta man stöter på vet hur det känns att tänka tillbaka på gamla minnen hemifrån eller höra en låt som påminner om något eller någon som gör att man bara vill sätta sig på ett flygplan HEM igen.
Nu har jag varit här i 6 månader, När jag börjar plugga nästa höst 2010 så har jag varit här i 2 år. När jag är färdigutbildad blir det 4 år.
Det är samma år jag fyller 25 år.
Och när jag tänker på att jag, när jag är 25 år. TJUGOFEM JÄVLA ÅR, ska återvända till Sverige, lämna mitt liv som jag förmodligen byggt upp och börja om IGEN...
Är inte det magiskt?
Vissa saker stör mig dock otroligt mycket och jag har jättesvårt att hantera det.
Hur kan man bara förlora alla sina drömmar och ambitioner sådär? Var tog personligheten vägen? Varför bryr du dig inte längre?
Jag är rädd att jag har förlorat dig med.
Trodde aldrig det här om dig. Du var så stark. Du kanske är starkare än då, men du är inte densamma längre. Jag känner dig inte längre.
Ojuste, glömde att berätta om THE BIG OPENING!!!!!! I onsdags öppnade ju mitt älskade Wheatsheaf igen och det var fantastiskt att va tillbaka igen med Phoebe, Luke, Brett och Danny..min familj. Och alla stammisar som skriker från andra sidan rummet "JEEEEEN, CAN I HAVE ANOTHER DRINK PLEASE." Alla var så lyckliga. Att jobba med dina vänner och på andra sidan bardisken står resten av dina vänner, bra musik, alkohol. Det är som att vara på fest varje dag, fast du får betalt!
Jag har två skift kvar på Market Porter, men nästa vecka börjar jag jobba heltid igen..eller vad man nu kallar 55h/vecka. Ska bli så jävla skönt att komma hemifrån lite.
Jag kollar på lägenheter nu..jag kollar på rum, jag kollar på hus. Jag vet inte vad jag vill längre.
Kanske bäst att göra något själv för en gångs skull?
Annars är allt bra, mår fortfarande som en prinsessa, rätt lycklig. Ikväll vet jag icke vad vi ska göra. Kanske gå ut och dricka en förjävla massa öl och spela biljard. Det vore fint.
Ha en bra helg.
pus.
Kommentarer
Trackback
