förlåt.
hej igen
förlåt för att jag gjort er oroliga, inte meningen alls.
jag mår så bra man kan må, när man är 100 mil hemifrån, arbetslös, utan el i en kall lägenhet och precis träffat en man som säger sig vara din pappa.
Japp, jag träffade Peter igår. Men han skulle lika gärna kunna vara vilken random lantis som helst. Det gick väl bra, försökte korta ner mina 20år till en 2timmars historia och han berättade hur lycklig han var över att det här hänt. Jag tackade för maten och svarade med ett "hmmmm".
Lyckligt vettefan.
Det värsta var att jag såg hela tiden delar av mig själv i honom, ögon, näsa, hur han viftade med handen eller petade med servetten när han var nervös. Det sög. det sög stenhårt.
Men nu behöver jag aldrig mer säga "Jag har aldrig träffat min pappa..."
Jag vet inte vilket av dem som kändes bäst.
VI gick aldrig ut igår, vi stannade hemma för vi har inga pengar....
det suger just nu...ibland iaf.
älskar er därhemma.
vi klarar det här..det gör vi.
tack för att ni bryr er och visar omtanke, det kännsbra att veta att man har folk som bryr sig där hemma i Sverige.
puss
Jag förstår att det kändes jobbigt att träffa din "pappa". Såna saker rör upp en massa jobbiga känslor men ta itu med dem på en gång för att det är värre att sopa de under mattan. Ta väl hand om dig nu! Kram.
A.M.
Hoppas allting är bra Kusinen. vi får prata om allt som hänt när du kommer hem... Saknar dig enormt mycket. Puss på dig <3
Ja, det kändes som att jag har gått och dragit ut på det alldeles för länge och ville egentligen bara ha det överstökat. Och nu är det gjort. Det känns bra!
Tack så mycket.
Kram
Kusinen, saknar dig med. Förlåt att jag inte finns där för dig om du har det svårt.
Ska försöka komma hem till våren om det går och någon dag ska jag ta med dig hit till London. bara du och jag!
puss
