Our time is now, wish u were here.

Och nu var det gjort!
Vilken jävla kick asså, fan vilken jävla självförtroendekick. Nu jävlar i min låda..

Just nu mina kära vänner ligger jag i en RIKTIG säng (ingen jävla bäddsoffa eller våningsäng här inte), röker en cigg (jaa, jag röker inne med fönstret öppet), lyssnar på musik, inte för att jag är speciellt sugen på att lyssna på musik utan endast för att jag kan, utan att väcka nån annan i rummet.
För jag är själv. helt solo. helt ensam.

Jag tror jag faktiskt måste säga att det är först nu jag flyttar hemifrån. Flyttar ifrån ALL trygghet. jävlar. Jag är stolt över mig själv, känner mig riktigt jävla självständig. Och jag kan göra va FAN jag vill utan att någon annan klagar eller jag klagar på nån annan.

Första kvällen kändes det alldeles för ensamt, jag grät en skvätt men sen torkade jag tårarna och nu mår jag som en prinsessa igen.

Jag har umgåtts väldigt mycket med mina kollegor, stannat kvar på jobbet och festat till vardagen lite. I onsdags var jag, Kristina och Dave och såg Cold War Kids som var riktigt grymma. Lika bra live som inspelat.

Alla mina vänner tycker att jag är en idiot som flyttar söder om floden, men jag är inte så orolig för hur det ska gå. Jag har jobbat i det här området i 7 månader och känner fler som bor här än i Camden.
Här är mitt hus, det är en gammal pub, men nu används det som ett dagis (fråga mig inte varför dem valde att göra det till just ett dagis, hej alkholism) 
Men mitt rum är det med fönstret längst upp till höger på framsidan.



Visa större karta